Bakgrund och historik

Regeringen införde producentansvar för förpackningar och tidningar 1994. Producentansvar innebär att de som producerar en vara har ett miljöansvar, producenten är skyldig att ta hand om varan även efter konsumenternas slutanvändning.

Myndigheternas krav och näringslivets lösning

För att möta myndigheternas krav om att ta ansvar för insamlingen och återvinningen gick näringslivet (industri och handel) samman och bildade materialbolag. De var från början Plastkretsen, Svensk Kartongåtervinning, Returwell, MetallKretsen, Svensk Glasåtervinning och Pressretur.

Tillsammans bildade fyra av materialbolagen (exklusive glas och tidningar) två serviceorganisationer: Förpackningsinsamlingen och REPA.

Förpackningsinsamlingen bildades för att samordna materialbolagens gemensamma frågor när det gäller skötseln och driften av insamlingssystemet (återvinningsstationerna). REPA:s uppgift var att verka som det gemensamma finansieringsbolaget för systemet med insamling och återvinning av förpackningar av plast, papper/kartong, wellpapp och metall.

Vid årsskiftet 2005 övergick Förpackningsinsamlingens verksamhet till bolaget Förpacknings- och Tidningsinsamlingen (FTI). Samtidigt blev även Pressretur en av bolagets ägare och Svensk Glasåtervinning fick genom ett avtalat samarbete inflytande i FTI:s styrelse. Samma år gick även materialbolagen Returwell och Svensk Kartongåtervinning samman till bolaget Returkartong.

En större omorganisation genomfördes 1 augusti 2007 där REPA blev en del av FTI samtidigt som FTI tog över insamlingsverksamheten för Plastkretsen, MetallKretsen och Returkartong.

1 april 2013 fusionerades REPA med FTI och blev en marknadsavdelning inom Förpacknings- och Tidningsinsamlingen.

Från 1 april 2014 gäller ett nytt långsiktigt samarbetsavtal mellan bolagets ägare i samtliga fem materialbolag och som garanterar uthållighet och kraft för att bygga ut fastighetsnära insamling, genomföra fortsatt satsning på drift och skötsel av återvinningsstationerna, utveckla information till hushåll, nya samverkansavtal med kommunerna och nationella konsumentundersökningar, det vill säga det fempunktsprogram som ska utveckla återvinningen in mot 2020-talet.


År av politiska utredningar har kantat arbetet

Producentansvaret har alltsedan 1994 utretts åtskilliga gånger, såväl genom statliga utredningar som i genomgripande analyser från Naturvårdsverket. I den första statliga utredningen från 2001 (Resurs i retur, SOU 2001:102) säger utredare Sinikka Bohlin ”Sammanfattningsvis gör jag bedömningen att nu gällande producentansvar är både miljömässigt och samhällsekonomiskt motiverat. Det bör därför fortsätta att gälla i stort sett i sin nuvarande utformning”. Det resulterade i regeringspropositionen ”Ett samhälle med giftfria och resurssnåla kretslopp, 2002/2003:117”.

Därefter har frågan granskats ytterligare en gång av Naturvårdsverket i sin rapport ”Framtida producentansvar för förpackningar och tidningar, 2006”. Myndigheten skriver sammanfattningsvis att ”Vår slutsats är att producentansvaret fungerar i stort sett väl. Sverige har höga insamlings - och återvinningsresultat, samarbetet mellan kommuner och producenter har förbättrats de senaste åren och hushållen är positiva till dagens system. Dessutom lägger lagstiftningen ansvar och kostnader där de bör ligga enligt principerna för svenskt miljöarbete, på den som förorenar. Vi anser därför att producentansvaret bör vara kvar i sin nuvarande form”.

Genom förhandlingar mellan parterna utvecklades samarbetslösningar på avfallsområdet i enlighet med direktiv 2008:97. 2012 tillsattes den andra statliga utredningen av frågan, ”Mot det hållbara samhället – resurseffektiv avfallshantering” (SOU 2012:56) under utredare Lars Ekecrantz. Den politiska beredningen av utredningens förslag ledde till ett fortsatt obrutet producentansvar, reglerat i det s.k. Avfallspaketet som beslutades av regeringen den 28 augusti 2014. Avfallspaketet innehöll nya skarpare miljömål till 2020, myndighetsuppdrag till Naturvårdsverket och en ny förordning 2014:1033, den s.k. Augustiförordningen.

2014 tillsattes den tredje statliga utredningen, under Mari Torpe, som avslutades den 31 mars 2016. Utredningen aviserar enligt sitt uppdrag ett kommunalt insamlingsansvar med möjligt genomförande från 1 januari 2020. Om så beslutas så kommer det att få negativa effekter på de nationella miljömål som ska vara uppfyllda till 2020, även enligt utredaren. Eftersom utredningen inte är fullständig i alla delar föreslås inte mindre än 10 nya utredningar och uppdrag till Naturvårdsverket, före dess att en ansvarsförändring skulle kunna genomföras.